Skrittar i ett bostadsområde och känner mig stolt
Vi har nu skippat ridbanan helt en stund, till förmån för att rida ute mer, nu när det är så varmt, torrt och fint väder. Men det slår mig hur jobbigt jag tycker det är att rida på trafikerade vägar och i bostadsområden. Jag kämpade ju på en hel del med Galishimo men oftast kändes det säkrast att bara sitta av och leda honom. Folk kan komma in och ut genom dörrar, barn kan springa, gräsklippare kan gå igång, bilar kan komma, snabbt eller långsamt. Då måste jag lita på Ares och tänka att han kommer att stanna och titta och inte reagera mer än så. Men jag blir väldigt rädd och orolig. Första gången jag försökte så hörde jag en granne slå igång gräsklipparen och jag klarade inte av att avvakta och se vart gräset skulle klippas, utan satt av. Lite besviken på mig själv. Man kan ju åtminstone avvakta, de flesta i bostadsrområdet är ju vana hästekipage och brukar inte skrämma hästarna, och så var det även denna gång. Mannen med gräsklipparen stängde av den så snart han såg oss, och väntad