Inlägg

Skrittar i ett bostadsområde och känner mig stolt

Bild
  Vi har nu skippat ridbanan helt en stund, till förmån för att rida ute mer, nu när det är så varmt, torrt och fint väder. Men det slår mig hur jobbigt jag tycker det är att rida på trafikerade vägar och i bostadsområden. Jag kämpade ju på en hel del med Galishimo men oftast kändes det säkrast att bara sitta av och leda honom. Folk kan komma in och ut genom dörrar, barn kan springa, gräsklippare kan gå igång, bilar kan komma, snabbt eller långsamt. Då måste jag lita på Ares och tänka att han kommer att stanna och titta och inte reagera mer än så. Men jag blir väldigt rädd och orolig.  Första gången jag försökte så hörde jag en granne slå igång gräsklipparen och jag klarade inte av att avvakta och se vart gräset skulle klippas, utan satt av. Lite besviken på mig själv. Man kan ju åtminstone avvakta, de flesta i bostadsrområdet är ju vana hästekipage och brukar inte skrämma hästarna, och så var det även denna gång. Mannen med gräsklipparen stängde av den så snart han såg oss, och väntad

Drömresan till island

Bild
  I Juni firar jag ett år med Jonatan, och vilket fantastiskt tryggt och fint år det varit. Vi kommer att fira vårt första gemensamma år tillsammans genom att åka till Reykjavik. Jag är så otroligt glad och tacksam över hur Jonatan gör så mycket möjligt för oss. Jag har pratat om att jag vill åka till Island men det har känts som en sån där grej som man bara pratar om, men inte kommer till skott med. Men med Jonatan kommer man till skott. Han har tagit alla kontakter och planerat allt. När flygtiderna förändrats har han bokat om det så det inte blir stressigt, och har inte sagt något till mig. Han har koll på allt. Han vet hur jag tänker, att jag hellre har långa väntetider än har en knut i magen och undrar hur vi ska hinna med. Vad vill jag hinna med i Reykjavik då? Jag vill sitta med Jonatan på Arlanda och känna mig förväntansfull. Jag vill promenera med honom och peka på saker. Det känns nästan viktigast. Promenera med honom och peka. Titta mig omkring. Jag vill bo på ett fint hotel

Uteritt, glass och vila

Bild
  Idag hade jag väldigt låg energi och var inte särskilt laddad på att sitta upp. Vi gick med Ares i Lillskogen, för första gången i år, och jag hade ingen vidare plan för vad jag hade tänkt. Jonatan gick med honom och efter att jag observerat Ares i ca 20 minuter i Lillskogen så beslutade jag mig för att sitta upp. Det tog emot lite mentalt för mig att sitta upp, men man kan ju alltid kravla sig upp och sitta av igen, så har man åtminstone tränat på en uppsittning i skogen. Orkar man inte ett stort steg så kan man ta ett litet.  Men så snart jag kom upp på honom så kände jag hans härliga lugna energi. Han lydde minsta lilla vink och ville gärna bära runt på mig i skogen. Han var inte alls lika beroende av Jonatan som han var för några månader sedan, utan kliver glatt och tryggt iväg, med sin ryttare. Jonatan får väl öka takten om han vill hänga med, verkar Ares tycka.  Han går gärna efter stigar eller rakt ut bland buskar och snår. Han har inte bråttom hem. Han vill upptäcka, med mig

Jordbävning, ridhusbesök och urstädning

Bild
Jomen jordbävningen. Vi hade ett litet skalv med magnituden 2,9 här i stan. Givetvis precis när jag stod i spiltan, mellan väggen och Ares rumpa, och borstade hans svans. D et började mullra, vibrera i marken och skaka i fönstret. Jag förstod inte vad det var, blev orolig, och trodde stallägaren Lasse kört in med traktorn i stallet till en början. Jonatan var med och gissade på ett jordskalv. Ares rörde inte en hov, han vände sig långsamt om och tittade snällt på mig. Med en annan unghäst hade det nog känts läskigt att stå bakom rumpan under en jordbävning. ”Nu är han jordskalvssäker också.” konstaterade Jonatan Vi avvaktade någon halvtimme innan vi började kolla i mobilerna om det verkligen var en jordbävning vi upplevt, och mycket riktigt, det började komma in notiser och hamnade på nyheterna. I helgen är det dags att lämna träckprov för analys av mask, och jag var kanske lite onödigt tidig, Ares bajsar nämligen inte särskilt ofta. Förra året var jag med honom halva dagen. Vi tog pro

Ares hoppar och vi slänger skrot

Bild
  Jag skickade Ares över ett litet hinder i trav och galopp igår, och jajjemen, han hoppar! Från början tog han stora travsteg över hindret, men när vi tog hindret på longeringsvolt i galopp så tog han perfekta fina skutt över hindret. Han såg helnöjd ut och verkade tycka det var en rolig lek. Jag är i vanlig ordning lite förvånad. För jag är alltid förvånad med den hästen. Han ökar inte tempot, han bromsar inte in, han vägrar inte, han är inte rädd om hovarna, han visar inga tecken på stress eller exaltering, han hoppar inte av för nära eller för långt ifrån hindret, utan måttar sina steg så att det blir en jämn fin galopp med bibehållen takt över hindret. Med spetsade öron och glad uppsyn. Inga problem alls!  Så jag tror nog att han ska gå hoppa med, med ryttare också. Antingen med mig eller någon annan. Troligen med mig för jag har ju klarat det mesta hittills.  Under tiden jag lade fram cavallettibommar och byggde ett litet hinder så gick Jonatan runt och drog en sockerbit efter Ar

Jobblättnad!

Bild
  Jag fick fyra rätt så tunga projekt i vintras och igår avslutade jag skrivarbetet om det. Inte mindre än 234 sidors jobb kunde jag lägga till handlingarna. Lägg till att jag hade åtta andra pågående projekt när jag fick detta, så det har varit väldigt tungt att jobba och svårt att prioritera. Man kan ju också nämna att det varit väldigt mycket privat administrativt arbete när jag gjorde den manuella bostadsrättsföreningen digital. Där scannade jag och sorterade in hundratals dokument också. Så det har varit mycket att göra! Jag har ständigt haft lite ont i magen och jag har inte tagit många normala lunchraster i år. Kanske sex eller sju lunchraster i form av "sitta med vänner under en timme och snacka strunt" under 2024.  I våras så fick vi en ny chef, och den nya chefen har varit noggrann med att låta mig få arbetsro och möjlighet att beta av mina projekt, så jag känner mig lugnare nu. Jag litar på nya chefen och tror inte att jag hamnar i en liknande arbetsbelastning igen

Mjuka öppnor och lösgjord häst

Bild
  Vi fortsätter slipa på öppnorna (Som öven heter shoulder in som på bilden ovan) och jag är så otroligt nöjd. Det är så mycket med Ares nu som känns otroligt bra. Han är mjuk och han stretar inte, han gapar inte särskilt mycket heller. Jag har till stor del blivit av med mina olustkänslor att rida när det blåser, jag märker knappt blåsten när jag fokuserar på annat. Sedan är han väldigt intresserad av att göra rätt så jag känner mig verkligen trygg och att jag har full kontroll på honom.  Som på detta klipp när det blåser i kameran och jag inte ens minns att det blåste. Vi har två saker till som tar lite tid att ställa om sig inför. Ares har ju varit lite uppblåst när andra hästar har varit på ridbanan, och plötsligt är det inte ett problem längre. Två hästar galopperade runt och hoppade några mindre hinder och han brydde sig inte alls. Det känns otroligt bra och jag kunde även koppla bort vad de andra gjorde och fokusera på mitt.  Och så den tredje stora positiva upplevelsen. Och det